”Att försonas är att acceptera att något som har hänt har hänt och inse att man måste ha en relation till det.
Förutsättningen för försoning är att få bli sedd, att få ett erkännande för vad som har hänt. Därefter kan man släppa taget om det.
Att däremot stanna kvar vid det när det är dags att gå vidare är att älta och bli bitter och småsint. Man ska aldrig resa ett altare åt den oförrätt som begåtts mot en och offra där. Man ska aldrig göra oförrätten till centrum och mening med ens liv. Det är vad jag tror, och är det nån som är visare än jag så får hon eller han bevisa det.”
Jonas Gardell på sin blogg. Är den grabben klok, eller är han klok?
Andra bloggar om: Jonas Gardell, skilsmässa, försoning
fredag 23 februari 2007 vid 15:50
Precis så fick jag lära mig då. Jag behövde inte förlåta för att kunna komma vidare men jag behövde försonas med det som hade hänt. Gilla läget … acceptera och erkänna att det var verkligt.
fredag 23 februari 2007 vid 20:01
han skriver fantastiskt med insikt och djup. sådana saker spm gör gott i vår själ, som rättar till och ställer saker på plats.
lördag 24 februari 2007 vid 10:00
Det är inte klokt så klok den grabben är.
Det är inte alldeles enkelt, men så skönt när man känner att man är på rätt väg.
måndag 13 augusti 2007 vid 06:30
Så kloka ord! Jag genomgår en skilsmässa där min man gick från min säng till en annan, det gör så ont! Har försonats med det som hänt men förstår inte hur jag ska klara av att se dem tillsammans? Hur går man vidare??
måndag 13 augusti 2007 vid 06:36
Majja: det kommer med tiden – om du kan låta det. Du vaknar en morgon och känner att det onda är över. Det du kan göra just nu är att njuta av de små sakerna: en solglimt, ett vänligt ord från en vän eller kollega, ett skratt som smyger sig på dig när du inte har garden uppe. Mig hjälpte det dessutom mycket att skriva ned allt jag kände. Lite av det hamnade här.
tisdag 14 augusti 2007 vid 06:19
Smyg: Ja du har säkert rätt och faktiskt i dag mår jag bättre men det blir snabbt deppigt igen. Jag har bestämt mig att fokusera på annat runt om kring och att skriva ….för det känns bra, då kan jag älta för mig själv!
fredag 18 juli 2008 vid 16:22
Jisses så klokt, men verkar ju nästan vara omöjligt att efterleva. Skulle hugga av både ett och annat för att äntligen sluta älta, släppa taget helt och gå vidare, och hur frustrerad jag än blir, lyckas jag inte.
onsdag 28 januari 2009 vid 01:00
[...] jag tenderar känna igen hans tema i mitt eget liv lite för ofta för att det ska vara en slump. Släppa taget kan nog rakt av klassas som min sämsta gren – jag kämpar i det längsta, även när jag vet att [...]
onsdag 28 januari 2009 vid 01:13
[...] jag tenderar känna igen hans tema i mitt eget liv lite för ofta för att det ska vara en slump. Släppa taget kan nog rakt av klassas som min sämsta gren – jag kämpar i det längsta, även när jag vet att [...]