Som vuxna har vi glömt bort att leka. För mig är älskandet därför också ett band till barndomen och leken. Det är nog ingen slump att ordet kärlek är byggt av både ”kär” och ”lek”; i sängen kan jag leka, gå på upptäcktsfärd och glömma mig själv för en stund.
Allt jag behöver är en lekkamrat.
Andra bloggar om: sex, relationer, lek, kärlek
lördag 10 februari 2007 vid 15:02
Good point! Det vore nice om man ”lekte” i en lekpark! Där alla leksugna liksom samlas på samma ställe. Då blir det busenkelt att hitta en lekkamrat!
söndag 11 februari 2007 vid 23:54
Jag skrev en gång ett inlägg på min sida om hur många eländiga äktenskap jag kände till .., hur många som stannar kvar men EGENTLIGEN vill nånting annat .., hur många som inte har älskat med varandra på MÅNADER, ibland år!
Faktiskt fick jag en c h o c k när det uppenbarades för mig.
Men åååå, så arga en del som kommenterade blev.
Det var så känsligt.
”Och så där är det VERKLIGEN inte!”
måndag 12 februari 2007 vid 00:13
Elisabet: än så länge har jag inte fått stryk; kanske tar folk mer illa upp om det är en kvinna som skriver det? Eller så har du bara fler besökare på din blogg än vad jag har här på min.
;-)