Sex.
I mitt fall mest bristen på sex. Jag förde aldrig någon statistik, men jag tror inte att jag överdriver om jag påstår att det i snitt blev kanske en gång i månaden. Det är inte så mycket om man drömmer om en gång om dagen. Och jag minns Woody Allens nyckelscen från Annie Hall:
Alvy Singer’s Therapist: How often do you sleep together?
Annie Hall’s Therapist: Do you have sex often?
Alvy Singer: [lamenting] Hardly ever. Maybe three times a week.
Annie Hall: [annoyed] Constantly. I’d say three times a week.
Och jag minns att jag log ganska snett åt den.
Varför blev det så? Och varför hade Excella så svårt att ha lust att ha lust?
Knappast mitt fel, även om jag hör att det kan låta mansgrisigt, men Excella hade alltid sinnena mer fulla av det elände hon haft, hade eller skulle få än av möjligheterna att njuta av livet.
Dessutom tror jag att jag är erotiskt begåvad, om en sådan begåvning alls finns. Jag är lättväckt, nyfiken, uthållig, påhittig, öppen för min kvinnas signaler och njuter av att ge henne njutning. Med rätt partner kan jag hålla på i timmar och de kvinnor som jag har träffat efter henne har på det hela taget tyckt att det där nog är en av mina större talanger.
Låter jag inbilsk? Det är din tolkning, kära läsare, och hur mycket bra sex får du?
Och Excella …? Fan vet varför hon var så … ointresserad, för när jag väl fick henne över tröskeln och i säng så njöt hon också. Grundligt. Men vägen dit! Innan hon var beredd skulle allting vara perfekt; i ögonblicket och på vägen dit. Humöret, dagen, maten, omgivningen. Mamma. Det fick inte planeras och minsta lilla sten på vägen kunde välta hela ekipaget. Och det var heller inte så att hon kunde tänkas ta hand om mig på ett eller annat sätt om hon själv inte var riktigt upplagd.
Och sex på egen hand har inte riktigt samma underhållningsvärde.
Så gissa om jag blev förtjust när hon plötsligt släppte loss och både kunde njuta och ta initiativ, dagligen i stort sett och utan att ta någon större notis om de yttre förutsättningarna. Jag tog för mig och njöt jag med. ”Man skådar inte given häst i munnen” heter det ju, så jag funderade inte så mycket på vad det var frågan om.
Det skulle jag kanske ha gjort.
Andra bloggar om: sex, kvinnor, otrohet, relationer
torsdag 8 februari 2007 vid 13:52
Till detta inlägg och ”fel flight” …
Jag häpnar över likheterna. Fast tvärtom. Alltså likheterna. Är detsamma. Fast tvärtom.
Lördagen innan den torsdag han kom hem och informerade oss tre om att han skulle gå vidare i sitt liv (och den dotter som nu är 13 år frågade om inte hon var en del av hans liv och …??) då initierade han att hela familjen skulle åka och välja golv, färg, lampor och möbler till det vardagsrum som stod i betong inför renoveringen. Därutöver hade vi planerat och bokat in en super-resa till USA över jul och nyår.
Häpp.
Näpp.
Och för att knyta an till detta inlägg. Nix. Sex? Har glömt. Eller? Jo. Inget sånt på snart två år. Och jag saknar det gränslöst.
Hur hans och mitt sexliv såg ut kan jag skriva spaltmeter om. Tvärtom. Men likadant. Som det som beskrivs i detta inlägg. Men ändå. Visst var det sex. Men (och detta har Medea inte berättat för en levande själ) sista gången (som jag senare förstod) var det inte älsklig sex utan makt-sex. Jag följde med, minns att jag tänkte – hjälp vad är det här? Och där får historien sitt abrupta slut …
Jag längtar efter beröring och ömhet. Det är svårt ibland att vara på egen hand.
fredag 9 februari 2007 vid 08:55
Medea; jag blev helt tagen över din reaktion och ditt sätt att uttrycka den. Varför måste folk vara så grymma när de gör vad de tycker att de måste göra? Varför kan de inte bara göra det, och stå för det och nöja sig med att låta oss som drabbas vårda DE såren. Ofta är det ju illa nog, åtminstone medan de är färska.
Tack för din öppenhet, anyways, dem gick rätt in!
fredag 9 februari 2007 vid 09:09
Jag minns det förhållande jag lämnade för min egen skull. Jag minns de eviga samtal om utebliven sex, minns hur det gick troll i det hela. Minns att jag kunde njuta fysiskt men att jag aldrig var riktigt närvarande. Jag valde bort att vara två och känna mig så ensam till att vara ensam.
fredag 9 februari 2007 vid 10:22
har inte varit i den situationen, men det måste kännas jävligt sedan. efter du fick reda på vad uppvaknandet berodde på. hoppas du har det så mycket bättre nu.