Slutet på mars, nio månader efter avslöjandet, sitter jag ensam på ett plan mot London. Min bäste vän väntar i Brighton med en axel att gråta mot. Jag mår så illa att jag spyr i en papperskorg innan kvällen är över.
Några månader tidigare trodde jag fortfarande att hon och jag skulle åka till Italien den här tidiga vårhelgen. Romantik och omtanke, och jag hade i god tid rekryterat min pappa som barnvakt medan vi skulle vara borta. Men det var innan Excella faktiskt valde – och valde den andra vägen. Nu var det inte Italien som väntade på oss. Brighton väntade på mig och för Excella var det en egen lägenhet på andra sidan stan som hägrade.
Och världens mest brittiska amerikan sjöng ”Lipstick Sunset” i lurarna och lät sin gitarr sjunga om svek.
Andra bloggar om: skilsmässa, separation, romantik
