Vi hade passerat sommaren och du hade erkänt vad som pågått; du ville ha tid och tålamod att hantera det och det fick du – och använde det för att gång på gång på gång söka kontakt med honom. Min enträgna uppvaktning noterade du med förtjusning, men den ledde ingen vart.
Och så kom hösten, vår bröllopsdag och fortfarande ingen förändring. Du fortsatte ditt svärmeri och enda anledningen till att det inte fullbordades där och då var att han var en fegis. Eller en klok man?
Hursomhelst fanns det annat som faktiskt hängde på dig. Julen, till exempel. Den hade varit en årlig plåga och varje år försökte jag få till stånd en förändring.
”Jag kan inte” sa du när jag ville att vi skulle fira jul utan dina föräldrar. ”Det finns vissa saker som är heliga”.
Andra bloggar om: otrohet, skilsmässa, separation, relationer, jul
tisdag 6 februari 2007 vid 11:31
Att läsa detta .., det är som att frivilligt utsätta sig för plåga.
Allt, känner jag igen.
tisdag 6 februari 2007 vid 14:48
Vi har alla saker som för oss är ”heliga” men det blir lite absurt i detta sammanhang.
tisdag 6 februari 2007 vid 14:55
jag förstår vad du menar. jag tänker på hur det ser ut i min egen familj där man valt olika sätt att hantera det där med högtider. men jag förstår din frustration. jobbigt men nyttigt att läsa, du måste plågats som f-n.
tisdag 6 februari 2007 vid 15:24
Den kloke langri (http://langri.blogspot.com) citerade Einstein häromdagen. Huruvida citatet och källan är korrekt vet jag inte, men däremot är jag övertygad om att det är pudelklokt:
”Galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett nytt resultat.”
Ändå var det just den galenskapen vi ägnade oss åt i vårt långa, långa äktenskap. I dag kan jag se det, och gapskratta åt oss, så länge jag inte tänker på hur mycket meningslös vånda och hur mycket bortslösad kärlek det kostade