Varje förtroende
Varje litet glädjeämne
Vänder du emot mig
Och kör rakt in i min rygg
Och sedan
Är du förundrad över
Min tystnad
Hur skulle jag då
Våga
Anförtro mig igen?
Andra bloggar om: otrohet, skilsmässa, separation, relationer, vänskap
semi:kolon
Rakt ur skallen; utan hämningar: varför skulle jag annars vara anonym?
söndag 4 februari 2007 vid 13:05
Ville skriva något som kan dämpa din smärta, men inser att det inte finns ord för det. Känslorna måste få värka ut.
söndag 4 februari 2007 vid 14:35
Tack, snälla Johanna. Ibland är det faktiskt så att bara den visade viljan är tröst i sig. Den goda viljan gör gott!